Palle och jag var på ett BTH- möte med ärendet ”Vad ska karaktärisera Blekinge tekniska högskolas högskolepedagogiska vision?”
Himla kul, utmanande och frustrerande.
Himla kul – därför att de som var med på mötet alldeles uppbart är passionerat intresserade av pedagogisk utveckling.
Utmanande – därför att ämnet innebär så mycket spänningar på en högskola:
* mellan forskning och utbildning. Båda delarna har utvecklat självbilder som inte alltid är av godo för kunskapsutveckling, studenter, och samhällsutveckling i största allmänhet. Självbilder har ju en tendens att spegla historien, snarare än nutid och framtid. Understundom pratar vi som om Sverige skulle ha två universitet, ett par tekniska högskolor och att studenterna utgörs av en homogen grupp vita 21-åriga gossar från medel- och överklassen. En sluten värld. Jag menar inte att vi tror det, men självbilderna svävar någonstans i tangentens riktning. Att forskning har en helt annan synlighet än utbildning och också självklar i den senmoderna tiden vi lever i. I tangentens riktning ligger också att begreppet forskning blir en monolit, bl a med den klara inriktningen att forskningsmeritering och anslag baseras på antalet publikationer i ansedda tidskrifter. Detta är naturligtvis starkt kontraproduktivt för all kunskapsutveckling. Men nog om det just nu.
* olika utbildningstraditioner, inte minst på BTH som ska rymma traditionell akademisk utbildning, tekniska utbildningar, professionsutbildningar och designutbildningar. Ett sådant här möte är utmärkt tillfälle att vi börjar artikulera våra olika identiteter så att vi kan bli medvetna om vårt värde och våra olikheter!
* meritokratitraditioner – att varje individ ska meritera sig inom sitt ämne. Detta motverkar samarbete mellan nära arbetskamrater, samarbete mellan sektionerna och förstärker hierarkier.
Men allt detta är utmaningar som naturligtvis går att lösa, som ska lösas eftersom våra uppdrahsgivare är studenterna – framtidens samhällsbärare och arbetskraft!
Frustrerande – åtminstone för mig som alltför ofta har alltför dåligt tålamod!
Gött man! Kul att du börjat blogga.
Vi ses snart…
Linus, vi ses snart. Det längtar jag efter.
Välkommen till tankarnas kvicksand Peter. Detta är världen där vi skapas och drunknar i samma rörelse. En värld av ofärdighet och uttrycksfullhet, av transparens och tolerans. Kul att ha dig med här. Det känns tryggare med goa medresnärer på färden genom kvicksanden.
Tack, Peter! Du är en av dem som gör att jag vågar kasta mig ut. Just tanken på ofärdigheten ger mig mest mod.
Kul att läsa dina kloka reflektioner och superkul att resten av universum (med uppkoppling) också kan göra det!
Jo, du och jag har lite att grunna på Peter – som jag tänkt på med din producent-variant – efter Henrietts besök i onsdags. Det ligger och mognar lite så länge. Ha en god helg. Nu ska jag lägga en order hos kaffegrossisten så att jag inte blir utan svart guld i jul…
Palle, tack vare många samtal med dig blir jag något klokare för varje dag!
Peter, jag tänker skriva en och annan mer eller mindre ogenomtänkt rad om detta, så kan vi spekulera vidare. Måtte det svarta guldet glida nerför din strupe som en mild vårbäck!
Gött Peter. Det svarta guldet är inte livet självt, men ibland känns det bra nära…