Jag rodnar nästan alltid i efterhand, när jag har presenterar mig i professionella sammanhang.
Det är det här med självbild
”Hej, jag heter Peter och är studierektor och forskare”. Jag sluddrar liksom över studierektor, men betonar med en viss emfas Forskare. Beror nog på att jag inte riktigt vet hur jag vill att jag ska uppfattas.
Risken är att jag vill passa in bland alla andra i den akademiska världen. Trots att jag samtidigt vill göra uppror.
Bättre att rodna i efterhand än i förhand, för då kan man ju göra det i garderoben. Nä, visst ja. Det här är ju transparenta världen… Det är därför som de riktiga elefanterna håller sig borta. Själv känner jag mig bara som ett fotografi av en elefant och fotografier vimlar det ju av på webben, så… 🙂