Hemma i Kyrkhult har vi tidskriften Sköna hem som obligatorisk toalettläsning. Understundom skriver författaren och journalisten Lena Katarina Swanberg krönikor där. Härom dagen satt jag och ströläste krönikan ”Smak är en balansakt” (nr 10/2008). Plötsligt studsar jag till inför det hon skriver:
Men om det är sant som modernismen hävdar att funktion är skönhet och skönhet är funktion…
…och om motsatsen är mer giltig idag? Alltså att skönhet inte är funktion. Där satt den! Kilen som ogenerat spräcker de regelsystem som låst en hel generation av webbutvecklare. Jag menar allt prat om usability och användarvänlighet. En betydelsefull bov i dramat är Jacob Nielsen, den danske ingenjören som i slutet på 90-talet lade sin hand som en våt filt över all webbutveckling och som har bidragit till att webben förblivit en digital hamburgare – fungerar likadant oavsett vem som gör den.
Grundproblemet är att Jacob, liksom så många andra i branschen, har fastnat i en närmast religiös övertygelse om att begreppet funktion är överordnad allt. Eftersom skönhet inte är gångbart inom en modernistisk ingenjörstradition, så blir funktion = skönhet.
Jag gör ett tankeexperiment. Begreppet skönhet är en modernistisk tolkning av begreppet estetik. För ett ögonblick frigör jag estetik från modernismens bojor och påstår att begreppet också kan betyda ett fritt och medvetet val. Ett litet (t ex ska jag gå till höger eller till vänster) eller ett stort (hur ska jag utveckla webben så att den blir en mötesplats för alla). Dessutom påstår jag att begreppet funktion är ett utmärkt sätt att hämma och förminska varje designers idéutveckling för att komma till uttryck och ta ansvar. Därmed undviker de att ta sin egen profession på allvar och förminskar mottagarens möjligheter att känna igen sig och bli gripen av uttrycket.
När jag ändå håller på, så prövar jag också att byta ut begreppet funktion mot mening. Alltså, istället för att fråga vilken funktion något har, fråga vilken mening den har för dig och mig, hur det ingriper i våra liv.
Därför – vad skulle hända om vi, som har vår passion i att utveckla digitala medier, utgår från att vi sysslar med att utveckla meningsfulla mötesplatser och att utvecklingen avgörs av våra medvetna, fria val?
Kort sagt, vad skulle hända om vi undvek att prata om funktion och usability under ett år och koncentrerade oss på att utveckla idéer som kan bli meningsfulla uttryck för en mottagare?
Vet du vad Peter, jag tror att du har satt fingret på orsaken till att jag aldrig har känt för att arbeta professionellt med estetik i digitala medier. Det finns alltför många regel-präster och alltför många anhängare.
Jag tycker att vi i branschen har tre valmöjligheter. Vi kan fortsätta att underordna oss ett i grunden destruktivt mönster. Vi som tror på människans skapande förmåga kan smyga som vargar om natten, eller vi kan, öppet och medvetet, gå vår egen väg och i bästa fall bli förebilder för en ny generation.
Jag tror att det handlar om att proffsen måste hitta tillbaka till det som amatören alltid haft, den estetiska glädjens energi. Med allt för mycket regler ala Jacob Nielsen, är det svårt att nå fram till den engergin. Estetiken rationaliseras och i förlängningen, teknokratiseras.