Sveriges radios mellanösternkorrespondent Cecilia Uddén och jag möttes i morse, i snökaoset mellan Kallinge och Ronneby.

Efter att ha lyssnat på en svårartad debatt mellan två politiker, starkt understödda av en programledares ledande frågor, hade jag nått en viss radiolyssnarmättnad.

Då,  som en förebåderska om våren som kanske kommer, ljuder Cecilia Uddéns röst från Amman i Jordanien:

Det är torsdag morgon, jag har just pratat med Abbas, min granne som säger ”Om du färgar håret, så får du följa med till Bagdad…”

Det är fredag eftermiddag, sista dagen på en arbetsvecka som varit hektisk och alldeles förträfflig. Det som vi länge har längtat efter – en plattform för studentrekrytering är faktiskt verklighet. I en vecka har vår nya sajt varit uppe och trafiken på den har varit hektisk, vi har fått många dunkar i ryggen. Det är på riktigt.

En sidoeffekt, som vi nog inte tänkt på så mycket, förrän så här efteråt är att vi ägt framväxten och produktionen av sajten tillsammans. Jag har sällan mött så mycket samlad entusiasm och arbetsvilja som bland mina kära arbetskamrater. Jag är alldeles övertygad om att sajten kommer att göra våra utbildningar bättre.

Och ändå har jag inte behövt att färga håret.