Att komma tre minuter över sex till Matöppet i vårt Kyrkhult är en fröjd för ögat. Inte så att de har stängt. Matöppet i Kyrkhult stänger tidigast kl 19, helg som söcken.

Nej, det är att möta Kerstin, Ann-Christin och hela gänget som under årens lopp liksom har blivit en del av familjen.

När jag gick ut genom skjutdörren i kväll kom jag på att jag känt dem i snart 25 år. Vi har mötts varje dag, sagt hej och sedan den obligatoriska frågan:

”Vill du ha på beloppet?” Det är en närmast helig fras, eftersom den gör att jag känner mig absolut hemma.

Något av samma känsla håller på att utvecklas i TKS ledningsgrupp, vi hade möte i eftermiddag. Den här känslan av att känna sig intelligent i sällskap med andra människor. Det är en nåd att stilla bedja om, som de gamle sa.

Den nåden håller nog på att infinna sig, tror jag.