…och kommer icke mer” sjöng min fromma moder för mig när jag var liten. Det är en psalm som bör sjungas på kvällen.

Den här veckan har varit fylld av möten, krisledningsövningar och lucia:

Tisdag – Ursula och Claes presenterade BTH:s KK-miljö ProVision (finns ingen webb än) för oss som jobbar i Karlshamn. Målet för BTH är att harmoniera ProVision med högskolans strategi 2009-12 genom att fokusera forskning, utveckling och utbildning i gränslandet mellan Systemteknik, hållbar utveckling och innovation.  Syftet med miljön är att tillväxt ska ske genom samproduktion med näringsliv och samhälle. I motsats till traditionella utlysningar/ansökningar är det BTH:s ledning som bestämmer inriktning och mål utifrån en godkänd projektstruktur. Målet är alltså att ge varje lärosäte ska få möjligheter att skräddarsy sin egen utveckling.

Jag blir bekymrad (och triggad) av fem skäl:

1. Mina erfarenheter av interaktionen med KK-stiftelsen. De har en tendens att likt den vite mannen tala med kluven tunga – å ena sidan har BTH alla möjligheter att påverka sin egen miljö, å andra sidan är KK-stiftelsens egna processer så otydliga att tiden rinner i väg och den ursprungliga energin riskerar att försvinna på vägen.
2. Det andra skälet är en direkt följd av det första – på presentationen visade Claes med all tydlighet att BTH redan tvingats in i en struktur som erbjuder alltför litet utrymme för nya arenor där näringsliv, samhälle och lärosäte kan mötas på lika villkor och utveckla nya och oprövade vägar ill samproduktion och därmed innovation.
3. Därmed är också risken stor att begreppet innovation även i detta projekt blir ett uttryck för endast linjär utveckling från idé till färdig produkt.
4. Miljön gynnar för närvarande endast storskalig industriell samproduktion med redan etablerade partners.
5. Begreppet ”hållbar utveckling” problematiseras inte, trots att BTH har två kraftfulla företrädare för detta begrepp och de är djupt oense om innebörden.

Självklart ska stora och industriella aktörer, utanför och inne i BTH dominera, men min önskan och dröm är att också en disparat, småskalig och nätverksbaserad digital mediebransch/forskning/utbildning fick smyga in i ett hörn och i all stillsamhet ägna sig åt det vi är bra på – kreativitet, oberäknelighet, mode 2 och meningsbyggande.

Onsdag och torsdag – utbildning för BTH:s tänkta krisledning. Från Karlshamn hade Anita, Lena och jag fått förtroendet att vara med dessa två dagar. Vi var cirka 30 personer i olika funktioner som skulle öva i händelse av att BTH råkar ut för en kris, t ex större olyckor som berör vår personal och studenter. Dagarna var ytterst meningsfulla, dels för att lära känna så många människor som jag bara ser i korridorerna annars, dels för att utbildningen i grunden är en avancerad ledarutbildning.

Ur mitt professionsperspektiv innebar bekantskapen med dem som ledde utbildningen, Lasse och Kennet från Krisledning AB, ett exempel på hur en omsorgsfull dramaturgisk uppbyggnad skapar en dynamisk, pedagogisk utvecklingsmiljö. De är jädrigt begåvade pojkar, tycker jag!

Fredag – lucia klockan 9 på Gourmet Grön. Karlshamns lucia med tärnor var förtjusande!

På eftermiddagen presenterade Givakt de första konceptskisserna till vår nya rekryteringswebb som ska finnas i version 1.0 i mitten av februari. Tilltalet ska vara samtida, urskiljande och utmanande. Eftersom det är rekrytering som står på dagordningen är inte fokus vad vi vill informera om, utan vad tilltänkta studenter vill kunna ta reda på om oss!

Studenterna är subjekt, inte vi.

Lördag – och därmed rinner det mig i sinnet att jag får möjlighet att citera ytterligare en stump ur min moders psalmskatt

”Det ringer till vila och veckan går ut. Guds sabbat sig nalkar och mödan har slut. Tack evige fader för hälsa och frid och nådenes gåvor i nödenes tid.”

Den du.